Igår var det tävling på hemmaplan för mig och L. Första klassen gick bättre än vad poängen visade (dressyr är ju en bedömningssport...) och de flesta tyckte (som oftast) att vi skulle ha fått mera poäng, men men. Slutade någonstans i mitten och vi lyckades rida hela programmet utan att galoppera ett steg i travdelen så det är ju en liten framgång. Förstår dock varför jag fick de poängen jag fick då hon stundtals blir ostadig i sin form och tjafsade med bettet i munnen, en orsak är nog att det är en ovana sen hon hade problem med sina tänder. En annan är  nog att hon blir så laddad inne på tävlingsbanan och där måste det hända saker hela tiden för att hon ska ha sin koncentration på rätt saker. Hon är dock stadig på framridningarna och träningarna, så det kommer väl att komma inne på tävlingsbanan också.  

I andra klassen så gick det mycket bättre och vi lyckades få ihop en godkänd ritt, även om det nu var precis på gränsen (=60,00%). Hamnade även i denna klass i mitten av startfältet och var 10 poäng från placering.
Lagtävlingen ingick i denna klass och med facit i hand gjorde jag som lagledare väl inte den bästa laguttagningen . Jag skulle ha gjort som jag tänkt från början, dock så hade det inte påverkat utgången men ändå. Samtidig så kanske prestationerna inte hade varit likadana (åt alla håll) om jag möblerat om laget, det är ju lite mera press att rida lag. Laget kom 2:a vilket betyder att vi leder våran zon inför finalen den 31 maj eftersom vi vann första omgången.

Är väl i stort sätt nöjd med dagen och det var ett fall framåt se förra tävlingen. Är dock ganska frustrerande att sitta på en häst med sån potential men inte lyckas, verkligen prestationsångest.

Till helgen är det tävling igen och då ska vi även rida en svårare klass (LA), alla säger att det kommer passa oss bättre då det händer lite mera saker och då måste L koncentrera sig lite mera. I dessa LB-program som vi ridit hittills så är det så många transportsträckor vilket gör att L har många ställen att tappa koncentrationen på och att tjafsa, det är verkligen en sak vi måste jobba men nått måste man ju ha att träna på ;)